Idag är jag bara så tacksam. Vaknade i morse och sitter här vid matbordet med mina fina barn som äter frukost och ser på barnprogram, bråkar om en leksakstelefon och blir sams igen. Jag kan bara sitta och titta på dem och runt omkring mig och bara le...

Jag får sådana här "djupdykningar" av total lycka och eufori ibland. När jag bara stannar upp och lyssnar på tystnaden och andas. Och är TACKSAM. Så otroligt tacksam för allt jag har i livet. Jag mår bra, min familj mår bra, alla har hälsan och ingen är sjuk. Vi har tak över huvudet, mat på bordet och bor i ett land som inte har haft ett riktigt krig på över 200 år!!! Bara de ovan nämda saker är stora saker, som vi varje dag tar för givet när vi klagar över små detaljer, att brödet är slut eller att man måste dammsuga. Det gör jag med såklart, klagar alltså, och det gör man ju. Men glöm inte att stanna upp och bara njuta av livet. Vad vi vet har vi bara det här livet, allt annat handlar ju bara om tro.

I förrgår på väg till jobbet körde jag försiktigt om en lastbil, men jag höll inte ut tillräckligt, vilket resulterade i att min backspegel gick åt skogen... Jäkla skit... Men som Peter sa när jag ringde honom, det är bara materiellt. Visst, plånboken fick sig en törn den med, men jag mår ju bra och backspegeln kan bytas ut, det kan inte jag.

Om man har en positiv livssyn och alltid försöker att se saker från den ljusare sidan och inte övertänka alla detaljer och skruva isär sina problem i atomer, då tror jag att man mår bra mycket bättre som människa. Att stanna upp i de fina små ögonblicken i vardagen gör att vi minns det fina längre, istället för att "leva" i väntan på imorgon eller i minnet av igår. Att bara njuta av nuet, så som man gjorde som barn. Njut av att känna gräset mellan tårna, solen som lyser så starkt så man tror man är i medelhavet ;) och ta en öl på altanen en vardagkväll och vardagslyxa!

Stanna upp och bara tänk "Fy fan vad bra jag har det!" Ta in känslan och smaka på den, var tacksam över sånt du tar för givet i vardagsstressen. Man blir lugn i själen av att stanna upp ibland. Och jag har då inte alltid varit särskilt lugn i min stackars sletna själ. ;) Men jag har nånstans på vägen hittat hem i mig själv, och att kunna stanna till är en viktig detalj där. Att ta sig tiden att stanna upp och njuta av de små ögonblicken. Jag kan bli alldeles hög på endorfin när jag gör så. Och dagen blir ju så mycket roligare.

Jag älskar min man och mina barn, men framförallt älskar jag mig själv. Jag är för jäkla bra helt enkelt, inte bättre eller sämre än nån annan, men jag är en bra människa och jag tror det är väsentligt att faktiskt tycka om sig själv som man är. Och därmed också njuta av att även om min kropp inte är perfekt och man har ju sina issues(...), så funkar mina ben fantastiskt bra, jag kan verkligen njuta av att kunna gå och känna musklerna jobba, tänk om nån/något tog det ifrån mig imorgon? Mina ögon är rätt svullna av sömnbrist (Alva!) -men de ser, dock med brytningsfel, men jag kan se allt vackert som finns runtom mig varje dag!

Njut av alla sinnen du blivit född med och ta vara på de små sakerna!!! För det är DE sakerna som egentligen är de största. Inte vem som har den dyraste bilen, största grillen, snyggaste uteplatsen eller mest välstädade hem, för det är de minsta små detaljerna i världen.... -Det gäller bara att minnas det med jämna mellanrum. ;)

                                                 Busa och ta livet för vad det är, -ROLIGT!