Sitter och dricker kaffe och kikar på mina små älskade gotroll som leker ihop på golvet och ser på barnprogram. Man blir en mjukis av att ha barn. ;) Och ödmjuk inför livet.

Det är väldigt "osvenskt" av mig att skriva om hur bra jag har det. Man ska inte prata om när man mår riktigt bra, utan vi ska vara lagom. ;)

Ja om du är lagom, så sluta läs nu. ;)

Jag har varit med om en hel del, gjort fel val i livet och litat på helt fel människor. Jag har varit i dåliga förhållanden och sökt mig till problem. Jag har haft en krokig väg men nu har jag hittat hem. Jag har hittat min egen väg och funnit min version av lycka.

Jag har min Peter, som jag är tacksam för varje dag. Han är inte den som gjort mig hel, -det har jag gjort själv. Men han är min klippa och min absolut bästa vän. Han sätter guldkant på varje dag och jag älskar honom med varje fiber i min kropp. Han ger mig fjärilar i magen och lugn i min själ. :)

Jag har mina döttrar, som är det bästa jag har fått. Jag är så tacksam för att de är friska och starka och har så underbara personligheter. Och att jag får vara här och se dem växa upp, med mat på bordet i ett land som inte har haft krig på över 100 år. 

Jag är så tacksam för sådant vi vanligen tar för givet. Vi har det otroligt bra i Sverige, och jag tror man ofta glömmer bort det när man står mitt i vardagen och bekymrar sig för än det ena och än det andra. Man stressar och väntar på nästa dag och dagen efter den. Istället för att leva i nuet. Njut av dagarna, de kommer verkligen aldrig tillbaka.

Jag har en styrka som jag är stolt över, och jag hoppas att du har den också. Det är att jag ofta, verkligen ofta, stannar till i ögonblicket och bara registerar det jag har runt om mig. Varje liten detalj, och bara känner in att "Fy fan vad jag har det bra!" Det kan vara en snöig dag ute i naturen, en promenad i solen eller över en kaffekopp vid frukostbordet. Men det behöver inte vara någon speciell händelse, utan bara att kunna stanna upp och se lyckan i vitögat, det lilla ögonblicket som snart är borta igen.

För någon gång är ju allt borta. Ingenting varar för evigt. Vem vet vad som händer i morgon? Vem vet när man förlorar någon man älskar..?

Jag tror det är jätteviktigt att stanna till i livet, att supa in ögonblicken där man verkligen är lycklig, och kunna plocka fram dem ur medvetandet och återuppleva dem när man behöver det. För ingen är ju lycklig varje minut hela tiden. Men då man har lärt sig att älska sig själv och är omgiven av människor som älskar en och som man själv älskar så högt, då är livet i mina ögon så perfekt det bara kan bli. :)

Här är ett av alla mina små ögonblick jag sparat i hjärtat, en disig vinterdag med familjen ute längs kusten vid Lörudden. :)